Med lyckorus i knäna och sug efter epidural i ryggsluten efter allt roddande, har vi tagit ledigt. Nja, inte helt ledigt än, först ska sommaren utvärderas och sedan ska batterierna laddas. Vi tar en paus helt enkelt. Men, bli inte förvånade om vi inte kan hålla oss till nästa sommar innan vi hittar på hyss igen.

Det finns ju så mycket roligt att hitta på…

Tidningsklipp

För snart två månader sedan så kunde man läsa följande i Tidningen Centrum:

”Vad nästa grej blir är ännu inte bestämt men gänget bakom föreningen hoppas på någon slags större sommaravslutning.
– Det ska väl inte vara så svårt slå Andra Långgatandagen på fingrarna. Vår stadsdel är ju mycket finare, skämtar Daniel Smedberg kaxigt men med hjärtlig ton.”

Såhär dags, dagen efter Sommarmelad Fiesta, så måste jag nog tillstå (även om det faktiskt varit lite svårt allt emellanåt) att vi faktiskt lyckades. Och eftersom det också finns svart på vitt att jag, Danne, ibland också framstår som ”kaxig” så kan jag lika gärna tala om att jag tycker att vi alla tillsammans klådde WoW på fingrarna också. Stämningen igår var, trots att den var gratis, helt obetalbar.

Jag har pysslat med liknande arrangemang i flera år på olika sätt och i olika sammanhang, men den här sommaren har varit väldigt speciell för min del. På många sätt.

Utan att bli för långrandig så har det varit grymt att få jobba ihop med alla människor som varit inblandade. Kalle känner ni ju igen de flesta av er. Han är sedan några år en vän som i mina ögon växer en bit hart när varje gång jag träffar honom (hur konstigt det än kan låta med tanke på att snubben är runt två meter lång redan). Poyan, Mr Marmelad, och jag tjafsar om det mesta för det mesta (det gör han med alla, inte jag;)) men nästan alltid med hjärtlig ton och framförallt med hjärta. Jag har lärt mig en hel del av honom den här sommaren, och nej, jag tänker inte säga att han växer ens i mina ögon, för om han gjorde det skulle jag bli lite rädd tror jag.

All personal på Marmelad. Ingen nämnd och ingen glömd som man säger. Alla betraktar jag som vänner idag. En del av våra sponsorer (utöver Marmelad) har också blivit vänner och jag är nog närmast att betrakta som, om än inte en inventarie så åtminstone en stammis på Götas bar och kök, som förövrigt har Majornas godaste veg-pizza. Jag har lärt känna folket på Red Lion allt bättre och även om en av ägarna till den kommande Tapasbaren redan har portat mig innan den ens har öppnat så betraktar jag mig som stammis där redan nu ändå.

Janne Cederlöv som läste dikterna igår och som har gjort så många underbara teckningar på massor av spelningar runt om i stan är någon som jag alltid blir glad av att träffa och han inspirerar mig mer än han vet (jag ska tala om det för honom en dag).

Steph som har burit fler stolar än de flesta den här sommaren och som tycker att jag är rätt okej även de gånger som jag tröttnat på det.Och givetvis alla tokigt trevliga artister som man får jobba med. Det är en lycka helt enkelt. Och på tal om kulturarbetare, artister och lycka så vill jag också säga att jag är grymt stolt över att vara farsgubbe till Miranda, som utöver att ha spelat på Marmelad flera gånger (utan min medverkan eller inblandning ska sägas) också, tillsammans med hennes Oscar, som jag väl också mer eller mindre ofta fungerar som farsgubbe till, är den som har haft huvudansvaret för alla förband hela sommaren som har varit så uppskattade.

Och sist men inte minst så handlar det förstås om alla er som kanske läser detta. All publik, alla majbor och andra människor som har kommit på alla spelningar. Ni är helt enkelt grymma!

Jag är inte infödd göteborgare och även om jag bott här i rätt många år nu i ett par perioder så har ni som hört mig nog förstått det. Detta till trots så känner jag mig som en sådan. Göteborg är min stad och det är det som är hemma och då speciellt Majorna och Kungsladugård där jag huserar. Här har jag ju faktiskt kunnat odla fram en tomatplanta som faktiskt impade en del på självaste Stefan, ni har väl läst hans bok ”Stefans lilla gröna”? Det är inte tvi skit det minsann!

Så, jag känner mig som en del av det som jag är med och bygger lite på, på min hörna, gemenskapen. Det är en grym känsla! Alla kan göra det och alla kan vara det. I ett annat sammanhang som kanske några av er såg mig i då så sade vi som då var inblandade ofta till varandra och andra och kanske främst till oss själva ”Bara gör’t!”

Det är faktiskt mycket det som det handlar om enligt mig, att bara göra det. Alla kan och alla kan vara en del av det man vill vara en del av. Bara man gör det. Det spelar ingen roll om man inte vet hur man skall göra det. Man kan ändå.

Så, bygg lite gemenskap, bygg lite trevlighet och snällhet. Bygg lite självkänsla (vare sig det behövs eller inte) bara genom att göra något. Hur litet eller stort det än är.

Tack till er alla!

Och hörrni; jag vet inte om jag sagt det innan. Om jag har gjort det så är det ändå värt att sägas igen…

BARA GÖR’T!

Kram på er!

/Danne

Hej på er! Nu är vi här igen med lite samlade tankar. Vi har haft ett antal helt underbara torsdagar på Kafé Marmelad och några är det fortfarande kvar.

Nu på torsdag så gästas vi av Kristoffer Ragnstam och förbandet Slowgold

Herr Ragnstam tillhör den alltför stora skara av göteborgska artister som är välkänd ute i stora världen men mindre uppmärksammad på hemmaplan. Hur kan det vara så att en så grym multiinstrumentalist, poplåtssnickare, producent och inte minst göteborgare får mindre hajp här än i t ex Tyskland?

Vi tycker att det känns helt keff och framför allt som något vi bör ändra på. Därför, kom och fatta vad resten av världen redan har fattat – K Ragnstam & the Harbour Heads är = svengrymt!
www.ragnstam.se

Som vanligt har vi dessutom ett förband med ppppppotential. Hjärtat i bandet bor alldeles jättenära Kafé Marmelad och hon har antagligen stämband av guld. Slowgold – galet spännande ska det bli.

http://www.myspace.com/slo​wgoldmusic

Eventet hittar ni här.

Torsdagen efter det så kommer Steget till oss, dessa lokala storheter som varvar Way out West med Sommarmelad.

http://www.myspace.com/steget

Som förband denna torsdagen har vi Miranda, näktergalen som redan gästat Kafét i ett par olika sättningar. Ni kan lyssna på henne här.

Men, som om inte allt detta vore gott nog så har vi ju faktiskt en torsdag kvar på affischen. Där står det SOMMARMELAD FIESTA och inget namn. Det berodde på att vi har jobbat som galningar för att få ihop en lite extra grej, en extra extra grej, en bra extra extrabra grej.

Då blev det såhär:

Som en dundrande avslutning på sommarspelningarna på Kafé Marmelad så har vi bestämt oss för att flytta ut i världen. Närmare bestämt rakt över gatan, till Plaskis.

Grammis för bästa manliga rockartist 1994, Fred Åkerström-stipendiet 1996, Stockholms stads Bellmanspris 1991, Cornelispriset 1998 och Gröna Lunds Evert Taube-pris 2001.

Med skivor som Fisk i en skål, En bärs med Nefertiti, Hjärtats melodi, Sundström spelar Allan och 5 dagar i augusti har han bitit sig fast i folksjälen som en av de riktigt folkkära vissångarna och rockartisterna.

I sina låtar kombinerar han röjig rock med innehållsrika texter och täta referenser till kulturarvet: Taube och Dan Andersson men också Bellman, Alice Tegnér, Astrid Lindgren och Ulf Dageby. Precis som Vreeswijk har han ett persongalleri av udda typer och sköna damer: Jan Banan, Sabina, Marguerite, Gubben Grå. Hans texter är vardagsrealistiska och kommenterar träffsäkert både det svenska kultur- och samhällsklimatet i stort och det trassliga livet för ungdomar i yngre medelålder.

Enligt egen uppgift så väntar efter sommarens sista spelning ett längre uppehåll. Det är alltså sista chansen vi har att se denna eminenta artist på ett tag. En välförtjänt musikledighet med fiske i Nordnorge kan det vara som hägrar.

I sommar har han med sig full sättning på sin resa över landet och det är därför med, en inte så liten stolthet, som vi kan presentera:

Stefan Sundström & Jonny Dunders Elektriska Cirkus

Utöver detta så har vi också fått löfte av allas vårt eget Hellsongs som för en dag igen gör oss den äran att dela med sig av sina lounge-varianter på musik av det lite hårdare slaget.

Så…Ännu är inte sommaren slut och vi spinner redan planer kring hur vi skall ta Kultur 414 in i hösten och har redan knådat ihop en liten idé som vi snart kommer ut med. Stay tuned som vissa säger…

/D

Oj vad stressade vi har varit för att få ihop allt, men nu är vi på banan igen. Ni har varit helt underbara alla människor som kommit till oss varje Torsdag. Vilket sjukt drag vi har haft.

Vi har fått klart andra halvleken nu och programmet är spikat. Vi ser fram emot att få se er alla igen under fem torsdagar till.

Kolla sista torsdagen så ska ni se… Spännande va?

Precis innan midsommar ber vi att få bjuda på två riktigt sköna akter! Känslor, minnen och åter känslor utlovas.

Efter två dunder-torsdagar drar Sommarmelad vidare med ett kärt återseende. På torsdag gästas vi av NEW FOUND LAND. Tidigare har vi både haft Anna och Moritz hos oss och nu återkommer de med bandet NFL.

Med vacker stämma och härlig musik kommer ett gäng sköna och vackra själar och smeker våra öron och berör våra känslor! Typ lite som en blandning mellan Göteborg och Berlin!

Här kommer ett provsmak!

http://www.new-found-land.se/

Förbandet heter Adna Kadic! En otrolig begåvning med närmast oförskämt fin röst. Om några år lär vi få kämpa med att boka henne! Så passa på att bli berörda i akterna två!

18.00 drar kalaset igång! Snälla kom i tid och boka gärna bord på 031-42 13 90.

ps. Ser ut att bli regn på torsdag, men det bryter också tydligen upp till vår spelning. Vi beställde nämligen lite sol till 17.30 och framåt. Vi slår för säkerhets skull upp partytälten och laddar för en anstormning av trogna hjältar i regnkläder! Efteråt midsommar-badar vi i plaskis!!!

På torsdag (16/6) är det dags igen.

Kultur 414 fortsätter att mata in högkvalitativa kulturjabbar i samarbete med Kafé Marmelad.

Frågan är inte om, utan hur många som kommer att bli golvade denna afton.

Gentlemännen ifråga kommer med några gitarrer och en minst sagt diger låtkatalog att välja ur.

En trestämmig Mantra Slider, hur bra kan inte det bli?

Vi har ingen aning men tänker inte missa det själva, inte ens för all weissbier i Westfalen!

Som förband bjuder vi på Love & Honour, Majornas senaste vänsterkrok som svingar mjukt men irriterat mot knaset av idag.
Man kan provlyssna här bland annat.

Allt är som vanligt helt gratis och sker på Kafé Marmelads uteservering, kl 18.00 och vill ni ha koll på läget finns ju förstås vår evenemangskalender och ett event på Facebook.

Kalas!

/Kultur 414

På torsdag (9/6) kl 18.00 börjar så äntligen sommarprogrammet på Kafé Marmelad.
Sommarens program är vassare än någonsin och vi är väldigt glada över att första bokningen är Kristian Anttila.

Göteborgs egen lilla popgeneral kommer själv med sin gitarr för att förgylla Majorna med hits som Smutser, Paul Weller och Vill ha dig.

Arrangemanget är gratis, förbandet för kvällen heter Oscar Sjöstrand & Euforiorkestern och peppen är total!

Vi ses på Mariaplan 17!

Som ni kanske har sett så är första halvleken i princip spikad. Jag tänker inte skriva några långa historier om detta eftersom spellistan väl talar ganska bra för sig själv. Glöm nu inte att boka in Kristian Anttila på torsdag som värms upp av Oscar Sjöstrand & Euforiorkestern. Som alltid är ni välkomna.